Jag fick tio röda rosor av Peter igår. Det var fint, och jag blev alldeles varm och glad i hela kroppen!

För att peppa lite till träningen klickade jag in på nyårslistan på spotify. Efter ett tag började en viss låt spelas och plötsligt kände jag en enorm saknad av Linn. Vill att hon ska komma hem, nu! Att låten var Shut up (and sleep with me) behöver kanske inte kommenteras. I vilket fall, saknar min babe. Jag hoppas du njuter av livet i varma Egypten men du får banne mig se till att ta dig hem annars hyr jag ett privatplan och hämtar dig! Hata mig inte för bilden, hihi.

Det här året med dig har varit underbart. Ser fram emot alla kommande äventyr vi ska utföra tillsammans. Du och jag. Älskar dig Peter Byström, mer än allt annat!

Istället för att plugga till det kommande geografiprovet sitter jag och knäpper webcambilder på mig själv och lyssnar på glee-musik. Kan man bli töntigare? Haha. Kan någon förklara för mig varför det är så himla kul att knäppa kort på sig själv? Speciellt med webcamen då såklart. Sen sitter man efteråt och tänker, fan vad jävla snygg och cool jag är. Skulle vilja sätta ordet ironi efter den meningen men då ljuger jag ju faktiskt för mig själv. För det är precis så jag tänker. Och jag hoppas att jag inte är den enda för då skulle jag känna mig väldigt egoistisk.

Allvarligt, tummen upp för alla som njuter av att ta bilder på sig själv!

Det är ordet som kommer upp i mitt huvud när jag tänker på min livssituation. Jag vill upptäcka nya saker och träffa nya människor. Jag vill kunna gå på en gata och tänka: wow, jag har inte en aning om vart jag är just nu, men jag gillart! Jag vill kunna träffa människor i min egen ålder och inte veta ett skit om vilka de är. Inte veta att den personen är tillsammans med honom, att det där är hennes brorsas kompis eller att hon är hans ex. Jag vill inte veta. Jag vill upptäcka och lära känna. Jag vill gärna inbilla mig själv att jag är redo. Redo att lämna det "trygga". Allt blir så mycket enklare då, när man tror att man kan besegra allt och alla. Och det kan jag, det vet jag. Jag ska banne mig stå högst upp på pallplatsen i slutet av min egen livshistoria!

Sommar, asfalt, cykelturer, klänningar som fladdrar i vinden, vänner som skrattar tillsammans, Håkan Hellström, nattbad, spontana äventyr och den där ultimata känslan av frihet. Det skulle jag gärna vilja ha just nu.

-18, -21, -24... Stopp. Stopp. STOPP! Nu räcker det. Ska man inte kunna vara utanför dörren i mer än fem minuter utan att förfrysa? -10 kan jag ta, nästan till och med -15, men inte TJUGOFYRA minusgrader. Har nog aldrig hört så många klagat på kylan nånsin tror jag. Nog är vintern härlig i sig men jag vill helst kunna gå på en kort prommenad och samtidigt känna min näsa.

Ser fram emot värmeböljan nästa vecka, -10 grader. Hallelujah!