Tänk att för exakt ett år sen befann man sig på andra sidan jordklotet. Gud vad tiden ska fort. Mycket men ändå så lite har hänt på ett år. Tiden är väl ändå ett mycket märkligt fenomen. En sak är säker, jag ska definitivt tillbaka till New York. Det har jag banne mig bestämt mig för.

Tre dagar kvar av lovet. Jättekul! Som sagt, tiden är ett märkligt fenomen. Aldrig kan det rulla på i ett lagomt tempo.

När jag varit borta ett tag (typ endast fem dagar) gruvar jag mig alltid för att sätta mig vid datorn. Man tror att det ska vara så frigörande att under några dagar sluta vara nördig och typ njuta av att vara ut i naturen eller nåt. Och ja, just för stunden känns det väldigt frigörande. Naturen är bra. Där kan man andas. Men när jag sedan ska sätta mig vid apparaten igen känns det inte lika bra längre. Man ligger efter överallt. Mailen är full (av skit) och det är uppdaterat hit och dit så man knappt hinner med sig. Dator. Ångest. Tid. Jag borde lägga ner allt egentligen. Men då blir jag väl en sån där enstöring som bara är ute i naturen och andas. Eller?

För övrigt så har detta varit en bra dag om ni nu vill veta. Jag har andats.

Här ser ni Peter i den gula Ka6 Cr SE-SWU och bilden är tagen av Mats i SF 25:an SE-TMB. En vacker dag i Stöde på 1500m höjd!
// Peter :)

Har precis blivit tvingad att ladda upp den första flygbilden på bloggen av min kära pojkvän! Mycket intressant... I vilket fall, härmed tar jag lov och åker til stockholm med mina ssu-kamrater! Har haft tuffaste veckan på länge och lite ledighet kommer lägligt. Hallelujah!

Finns det en gräns på hur mycket plugg lärarna får tvinga på elverna? Om det finns det existerar inte den gränsen på min skola. Min backspacetangent är trög. Dagens irritationsobjekt. Men ändå är jag ganska glad idag. För det har jag bestäm att jag ska vara.

Nu blir det vila från plugget med kanelbulle och te! Tror jag ska sätta mig och titta ut på det gråa vädret. Fint mot alla höstiga träd. Det är inte så dumt ändå.

Nu inom loppet av tre dagar fyller min underbara vänner Emma och Lisa hela 18 år, och detta måste ju självklart firas med lite bilder här i bloggen. Ett STORT grattis till vuxenlivet mina hjärtegryn! Ni förgyller min vardag och jag kan nog inte riktigt uttrycka hur glad jag är att jag träffat er.

Är sugen på att dra iväg någonstans, igen! Utlandet blir så bra i kontrast med tråkiga Sverige.

Lalala. Trött, seg och lite, lite ångest. För vad? Bra fråga. Bara en sån här allmänt jobbig känsla. Skönt att det blir helg nu, eller vad säger ni?

Den här låten frambringar så himla många känslor. Den är så dyster men ändå så skön att lyssna på. Kan inte beskriva det riktigt. Tummen upp för Kleerup! Nu mina vänner tänker jag sova, för det känner jag att jag är värd. Godnatt!

Nu får du köra mig överallt när som helst. Gud vad kul vi ska ha på vägarna! Tänk vad stor du har blivit :') men det är fortfarande bara en minut mellan oss hur mycket bil du än får köra, så det så!

Jag vill tillbaka till New York, nu nu nu. Snälla!

Det här är jag och min sbf. Hon är en sån här knäpp liten filur som man inte kan sluta skratta åt. Har precis kollat igenom lite filmer på oss två som aldrig nånsin kommer visas för allmänheten (detsamma borde gälla den här bilden) och jag kan inte sluta skratta. Alltså när blev vi så himla sköna? En sak är säker, jag utan dig är som en zebra utan ränder, en ostmacka utan ost, en Hp utan Linnie. Love you babe!

Imorgon blir det fest för Nv och Sp sen Momento och Lyset. Fullspäckat schema alltså!