Jag vet att det kan bli lite för mycket med min " Harry Potter-hysteri " ibland. Men det är så här att Harry Potter är en del av mitt liv, det är liksom... ja svårt att förklara. Tänk dig själv att få leva i den magiska världen, att gå på Hogwarts. Typ att ha söta McGonnagal som lärare i förvandlingskonst eller kanske galna Trewlaney som lärare i spådomskonst! Det skulle vara som en dröm! Tänk dig själv att vakna på morgonen, ta på sig sin grymt snygga skoluniform och kila iväg till frukosten i stora salen. Sitta och snacka lite med kompisarna och sedan dra iväg på lektion. Och framförallt, att få ha en egen trollstav, utvald just till dig! Fatta vad coolt! Snälla ta mig till England och till Hogwarts. Varför fick inte jag något brev när jag var elva att jag skulle få börja på Hogwarts skola för häxkonter och trolldom? Varför? : (

Jag antar att allt det här får förbli en dröm! Men det kan ju vara bra det också, då har man ju något att drömma om. Jag vill bara tack J.K Rowling för att hon skrev den här underbara berättelsen om Harry och gänget! Det är som en undanflykt när skolan är som värst. Så tack Joanne, dina berättelser livar upp min vardag : )